fragile

jobbigt när allt är jobbigt, liksom. Mår dåligt trots att jag inte borde, fast borde jag det? Orkar inget, vart är motivationen liksom? Känns tufft, det här på nåt sätt. Varenda liten skitsak som händer får liksom bägaren att rinna över, och det får mig att må ännu sämre

drama och fullt drag

typ. efter en vecka med studieresa söderut i landet och en långhelg i sthlm med allt som det innebär ska jag åka till finland en snabbis. jobbigt med grejer jag kanske missar i skolan, men äh, det tar jag väl ikapp rätt fort. tappar träningen också, när man inte har vanorna och vardagen kvar liksom, men det får också lösa sig liksom. haha liksom. blööh jaja.

näh ni vet..

Kände att tumblr kallade, alldeles för mycket, so i gave in.

http://years-we-remember.tumblr.com/

jagdörjagdörjagdörjagdör

sitter på tumblr och kolalr massa motiverande träningsbloggar, bara för att plåga mig själv lite.

åååh vill verkligen vara ute på den där 5 km löpturen i medelhårt, kontrollerat tempo.

assåååh

jag är hemma från skolan. Varför? Jag har stukat fotjäveln. Anledningar till att detta av diverse olika anledningar suger:

• Idag skulle jag påbörja nästa del av mitt löpträningsprogram
• Imorgon på idrotten ska vi ha fystest som jag verkligen inte vill missa
• Jag bor 1 fucking km från skolan, så tar mig inte dit när jag inte ens kan stå på foten.
• Smärtan gjorde så att jag knappt kunde sova.
• Jag märkte inte ens när jag fick den förbannande stukningen
• Det har inte blivit bättre med vila
• Tänk om det är en fucking spricka i foten?!?!? Skulle dö och bryta ihop och dö igen. Vad fan gör man då?
• Jag kan inte stödja på min jävla fot
• asså så jävla tråkigt att ligga handikappad i sängen rastlöööös ååååh!!

breaking the magic

Det var säkert för att jag lyssnade på den där låten jag la upp, igår innan jag somnade, som fick mig att drömma. Om den där sandstranden. Om minnen jag inte har. 

Vaknade till en vintersols röda strålar in genom mitt fönster, och önskar att jag inte var här som jag är. Vet inte var jag vill vara heller, på den där varma sandstranden, i den övergivna staden, med de känslorna som fanns i drömmen. 

Nu ska jag bryta känslan och magin, som det liksom fortfarande finns fragment kvar av, och gå till stallet en sväng i det fina vädret.

vet inte varför

men jag älskar den här låten

Som om jag har minnen till den. Undermedvetet liksom.
Tänker mig het sand på en evig sanstrand. Vidsträckt utsikt, vemod. Hetta. Vart kommer de bilderna ifrån??

maybe..

back in backen

segade visst ut på lovet en dag, kom hit igårkväll. Första skoldagen var som alltid, seg och trist, och jag är grymt omotiverad. Menmen, ett fåtal månader kvar, och jag vet att jag iaf kommer ge allt i skolarbetet! Vad annars har jag för val, heh. Och faktiskt, vi går ju mot vår och ljusare tider, så det får jag finna uppmuntran i.

det var fint att återse lilla Seifur idag, tog en skrittur för att komma igång lite <3 Kallt och snöigt är det här uppe, fast det kunde varit mycket värre. Har pluggat lite med en engelska uppgift vi fick, men fastnade på typ sista frågan. Fett jobbigt. Skickar väl in det som det är då. Sen tog jag en tupplur i vanlig ordning, det är en oerhört dålig vana asså.. men man är ju sååå trött på eftermiddagarna.
Nu ska jag se till att ta en springtur, och lite middag på det så blir det nog bra!

'13

Bästa nyår, behöver man säga nåt mer?
Lagom spårat och askul, lite ångest såhär och städning och diskning tycks aldrig ta slut.

Något som tar slut är lovet, sick! Nä då inte riktigt än kanske, men bör ju typ.. boka tågbiljett hem. Livet är för bra i stockholm nu för tiden, jag vill inte komma här ifrån längre.
I början av Dilletiden var det så underbart, att vara där i de jämtländska skogarna. Kompisar, hästar, flum och samanhållning, det som liksom hör Dille till. Nu är det så förändrat för mig. Det är olika personer jag är. På Dille blir jag tystare och tystare, mer instängd, har aldrig något vettigt att komma med längre, så jag sltar ens försöka längre.
Här är jag glad, utåt, sådär som jag inte brukat vara förut. Och jag gillar den förändringen. Jag gör, jag vågar, och inte för att jag lever som om det inte finns någon morgondag, nej, utan för att jag vill, för jag vet att allt bara är bra för mig.

150 dagar till studenten. 81 dagar till Shanghai. 61 dagar till sportlovet. 
Men dagarna tills dess är många, långa, tomma och grå. Sålänge får jag väl drömma och planera. Ja det får jag göra.

Men, nu ska jag inte gräva ned mig i sånt, utan dricka lite julmust haha, och ta mig ut på en springtur sen!