tonight I'm gonna dance for all that we've been through

but I don't wanna dance, if I'm not dancing with you

så går dagarna, och jag närmar mig student med stormsteg. känns helt ok nu, och allt känns ok generellt också. Saknar Seifur, extra mycket fina kvällar där en stillsam barbackatur hade varit perfekt.
Ner till sthlm efter studenten, sen sommarjobb i Finland tilsammans med Roosa från första juli. Sen då? Wish I knew, det hade vart så skönt att faktiskt känna att jag vill någonting, men nu känner jag mig bara så oambitiös, cold, paralyserad. Var finns passionen för något alls, för livet?
Vet ingenting om vart allt leder, och det gör mitt hjärta tungt. Vet ingenting om vart jag vill ledas heller, kanske det är det som är värre.

Konstigt, att sommaren är här, att jag ibland sprudlar av glädje och lycka, men samtidigt är hjärtat tyngre än någonsin, jag kippar efter andan utan framgång och allt egentligen känns som ett grått töcken.

jaha

om jag någonsin, ever, ber efter mer drama i mitt liv, som för ett år sen, när jag bara var så uttråkad? Aa, ge mig en fet käftsmäll då.

Kankse ingen bryr sig tillräckligt om vad jag tycker för att ens försöka asså..

frustrerande dag, trots sol och inga lektioner.
Saknar Seifur som bara den, en varm hästhals att krama om desperat när inget annat funkar.

Helt plötsligt makar all Taylor Swifts låtar waaay to mucho sense.

Oasis

Asså. Varför började jag bry mig för mycket??

I backen en liten sväng mellan senaste Finland/Sthlmsresan och Kristihimmelsfärd, onödigt egentligen med så få dagar, kan man ju tycka.

Annars då? Allt är stundvis skit, huvudvärk av snurrande tankar. Överanalys. Vissa stunder är bra, roliga, mysiga. What to do?
Vänta ut framtiden helt enkelt.