Dilles vårmarknad i helgen har hållt tankarna upptagna med annat, lite grann i alla fall. Man får väl vara tacksam för det lilla. Har gått i stallet, ridit och grejat, utan att riktigt behöva tänka på seifur hela tiden..
vet inte vad jag ska säga, vill liksom inte bara verka deppig hela tiden, men allt hänger ju där som ett orosmoln hela tiden. Det är lätt att skratta och ha kul, liksom, lättare en vanligt faktiskt, men sen kommer så många stunder när ögonen tåras nästan omärkbart och jag måste tvinga ned gråten.
mitt rum är ostädat, jag har inte packat upp, jag måste fixa klart ansökningarna till högskola och göra massa restuppgifter, men egentligen mår jag rätt.. bra? jag tränar, fast jag blev läskigt skakis efter träningen idag, jag sover längre, djupare, bättre än på länge, det är ljust till kl åtta, och nånstans är framtiden säkert ljus, även om jag aldrig sett det. Jag menar, ingen vet ju vad de vill göra i livet, inte ens gamlingarna? 52 dagar till studenten, fortfarande ingen aning om vad det kommer att innebära, men hey, kommer efter mycket längtan härifrån i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar