Stukad fot, oplanerat liv, brist på vanor och nu en fördjävlig astma-hosta som tar över mitt liv. När skulle jag kunna hålla igång med träningen, egentligen? Får hostattacker när jag reser mig upp, går långsamt, packar hö, andas. Kul liv, och det känns inte som att det blivit bättre trots vila. Ska faktiskt ge mig själv tiden att bli bättre, även om det är frustrerande att inte få springa. I mean, that's the only relief. Så nu kurerar jag mig med astmamedicin tre gånger om dagen, allergimediciner och te och vatten i massor, så hoppas jag på att jag kan komma igång nästa vecka. Aja, får väl egentligen skylla mig själv, det är en dålig livsstil som liksom triggar, men för att vara ärlig så är jag väldigt orolig, har aldrig haft det såhär tufft med hostan. Precis samtidigt som allt annat också känns tufft såklart.
Red på flurven på lektionen idag, som tur var en rätt lugn lektion, bra för både mig och för hästen som vilat mycket. Han var i alla fall fantastikt underbar och supersöt, och det känns jobbigt ibland att veta att jag egentligen inte kan, eller bör, ha kvar honom. Det är ju så ofta en fråga om tid, pengar och engagemang, och det faktum att jag inte tänker stanna i Sverige för all framtid.
Det är dessutom jobbigt när skallen börjar snurra efter allt hostande. f*ck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar